torsdag 2 oktober 2014

MFF-Degerfors 1994 och andra begynnelser

Det finns en början för allt. 1910 bröt sig arbetarpågarna loss från läroverkspojkarna i IFK Malmö med siktet inställt på att konkurrera mot varandra om en plats i ett eget lag på lika villkor. Det är en historia, en början, Malmö Fotbollförenings början. 1937 blev Eric Persson Malmö FF:s starke man. Det är en annan början. Med honom kommer professionalismen. Malmö kommer med Eric vid rodret tidvis att dominera svensk fotboll, kulmen nås 1979 med finalplatsen i Europacupen för mästarlag.

Men så finns det de små begynnelserna. Jag såg min första match på stadion 1982. Malmö FF mötte ÖIS, det blev 0-0 och Micke Rönnberg nickade i ribban. Men den början jag ska beskriva är en annan.

1994 begick MFF allsvensk premiär mot Degerfors. Det var ruggigt väder och knappt femtusen var på plats. Detta på en allsvensk premiär efter ett 80-tal av fotbollsmässig dominans som började kännas alltmer avlägset. Nu regerade värsta rivalen från Göteborg men MFF var med i racet, under säsongen skulle man tvåla till Häcken med 5-1 hemma (bara en sån sak, på den tiden innebar Häcken tre enkla poäng).

Min ständige MFF-följeslagare och jag var där på premiären mot Degerfors, och Robert Prytz slog in matchens enda mål på straff. En planenlig premiärseger. MFF skulle komma trea det året.

När vi huttrande gick genom Pildammsparken mot stan förstod vi att något hade hänt. Något annat. Granne med stadion hade stadens nya kelgrisar MIF tagit SM-guld i hockey. Ungefär samtidigt som Prytz la in straffen bröt en arg Peter Forsberg klubban över knät och idiotförklarade domaren. Hockeyn hade erövrat fotbollsstaden, folket vänt sin gamla himmelsblå segermaskin ryggen. När vi passerade Stortorget på väg mot Centralen hamnade vi i ett kaos av tutande bilar med segerrusiga hockeyfans. En liten grabb stack ut huvudet genom rutan, fångade oss med sin vilda blick och skrek: Vem fan är Peter Forsberg?

Han spelar väl hockey, tror jag att jag mumlade till svar.

Nu var det inte ett egentligt svar grabben ville ha. Han ville ha en bekräftelse av supportergemenskapen efter en vunnen titel, han ville ha ett vrål. Tyvärr kunde jag inte leverera den bekräftelsen, jag hade nämligen ingen aningen om varför han ställde en sån konstig fråga.

Detta är en början. Vi pratade om detta igår, min polare och jag, över en gammeldansk på Ölkafét. Två timmar till avspark mellan Malmö FF och Olympiacos. Turneringen heter Champions Leauge och vi hade förhoppningar om tre poäng.

torsdag 18 september 2014

Att vara luttrad eller kampvillig

Nu har det gått några dagar sedan valet. Måndagen var en fet valbaksmälla. Alla jag känner uppvisade tydliga bakissymptom; trötthet, huvudvärk, irritation, känslighet. Anledningen var så klart det västgötaklimax vi upplevde vid tiosnåret på söndagskvällen.

Att miljöfrågor så totalt har befunnit sig i medieskugga under valspurten är ett otroligt lågt betyg åt partierna, även MP, mitt parti, som fastnade i skolfrågor och "välfärdsdiskussioner". Bliv vid era läster, språkrör! Jag hyser inga tvivel om att MP är ett brett och kompetent parti på alla fronter (det är därför de får min röst) men deras benägenhet att fånga upp andra frågor än de utpräglat gröna gav en slagsida åt debatten som jag är säker på missgynnade dem, och därmed Sverige. 

Att M tappade är väl en sak, det var väntat. Att nästan hela tappet gick till SD är tragiskt. Visst ger det vatten på min kvarn; att gängse moderat är en högst tvivelaktig figur, men det spelar ingen roll, deras förlust blev SD:s vinst vilket är en gigantisk förlust för Sverige.

Soran Ismail kommenterade luttrat detta med resignation i rösten, han var inte förvånad, sa han. Det är lätt att bli luttrad, förståeligt, det är dock något jag inte tänker bli. Och jag hoppas innerligt att de demokratiskt sinnade riksdagspartierna (alla utom SD) gör allt som står i deras makt inom de parlamentariska råmärkena för att regera utan dem. Idag krävde SD talmansposten med hänvisning till deras storlek. Jag vill då understryka att det inte fins någon sådan regel eller tradition. Talmansposten innehas av en person med vilken partitillhörighet som helst (i riksdagen) oavsett storlek. En tradition är att talmannen tillhör ett av regeringspartierna, men det är bara tradition.

Om riksdagspartierna är trogna sin retorik ska de inte ge SD en vågmästarroll. 87% av svenskarna röstade inte på dem. Efter nästa val ska vi vara fler. En bred koalition i riksdagen kan lösa detta, så gräv ner stridsyxorna och sök gemensamma lösningar.

För ett tolerant Sverige, för ett mer jämlikt Sverige, för ett Sverige utan rädsla. Rädsla är bränslet som de främlingsfientliga och intoleranta livnär sig på.

Låt oss slippa inflytande från högerpopulistiska martyrer!

Glöm inte: 87%!


fredag 12 september 2014

Avstamp inför hösten


En lång varm sommar, en lika lång och varm flytt, sedan ösregn och vardag. Mycket har kommit emellan Statarkatten och tangentbordet. Jag tittade på senaste inlägget och jösses vad fel jag hade om VM i fotboll! Men det är historia nu. Tur att man har fel ibland, jag trodde inte, hoppades så klart, att Malmö FF skulle ta sig till Champions League. Jag var där och hänrycktes, ett tältmöte i bibelbältet skulle inte bjuda på högre stämning, gott folk!

Redan på tisdag smäller det, borta mot Juventus, smaka på den. La vecchia signora (ett av Juves smeknamn) ofta felaktigt översatt "den gamla damen". Den gamla väninnan är mer korrekt, alltså den där väninnan som alltid är med, oavsett, till glädje för vissa till spe för andra. Innan dess ska MFF bege sig till Sveriges framsida och ta sig an Häcken och det sjuka är att jag ger laget lika små chanser  att vinna där som i Turin, det ni! Lika bra att jinxa, som fotbollsnördarna säger, alltså att tippa mot det egna laget. Å andra sidan vore jag ingen MFF.are om jag gjorde det, så jag säger att vi vinner mot Häcken och kryssar mot den gamla väninnan!

Val på söndag. Jag har redan lagt mina röster. Så här i slutspurten står det klart att lägret där jag har mina sympatier, alltså i det rödgröna, har ett litet problem, de står nämligen utan en riktigt trovärdig statsministerkandidat. Stefan Löfvéns reaktion i gårdagens debatt i tv4 när Annie Lööf lämnade sin pulpet för att överlämna en rapport om Sveriges framtida energibehov var inte bra. Att muttra "käbbel" när en ung kvinna gör ett oväntat angrepp sänder ut fel signaler. På en sekund förvandlas Löfvén till en typisk fackpamp, skolad i en gubbvärld hemmahörande i beiga kommunhus från 60-talet. I den världen käbblar kvinnor medan män diskuterar. Inte så tidsenligt.

Likväl är det Löfvén som måste bli statsminister, Jonas Sjöstedt är förvisso mer statsmannamässig men representerar ett för litet parti. Sverige måste byta kurs, inte minst ideologiskt. Att leva ytterligare en mandatperiod i ett kallsinnigt borgerligt Sverige som ägnar all sin politik åt att fördjupa klyftorna i vårt samhälle och därmed bana väg för missnöjesyttringar (som SD) vore en katastrof. En rödgrön majoritet kanske inte kan utföra underverk på fyra år men de kan i alla fall börja med att sten för sten bygga nya broar mellan människor. De kan också börja styra upp vår infrastruktur, låta staten återta ansvaret för driften av våra tåg och underhållet av våra järnvägsspår. De kan börja resan tillbaks mot en statlig skola. Att glada amatörer i kommunerna skulle vara kompetenta nog att sköta samhällets viktigaste institution är befängt! De kan också stimulera kommunerna att ställa om till en grönare matprofil; de äldre, skoleleverna och patienterna på våra sjukhus ska äta ekologisk mat, gärna närproducerad, om den håller måttet. De rödgröna kan också verka för biologisk mångfald. Gör naturen levande och attraktiv, underhåll vandringsleder, restaurera våtmarker och andra värdefulla biotoper (de borgerliga har lagt fram ett förslag om att ta bort delar av strandskyddet, men det ska de ge f-n i!).

Fast det är inte lätt att vara lojal mot allt vad ett parti eller en grupp partier står för. Det finns anomalier i min politiska vision. Jag är skeptisk (inte helt emot) till monopol på försäljning av alkohol, Systembolaget luktar för mycket moralism för min smak. En gyllene medelväg vore bra. Det finns många duktiga vin och ölproducenter i Sverige idag. Låt dem få sälja sina varor direkt från gården, något som skulle kunna bidra till en levande landsbygd. Den svenska landsbygden är alltmer intressant för turism, inhemsk och från andra länder. Det är viktigt att hitta alternativ till en bruksindustri som sedan länge har sjungit på sin svanesång.

Sist en tanke om debatterna i TV. Jag har slutat titta, ja, jag började knappt. Jag läser på partiernas hemsidor om var de står i olika frågor. Tv-debatterna är svåra att hänga med i med tanke på hur mycket pajkastning det är. Debatter på den högsta politiska nivån i ett land måste föras mer civiliserat. Jag tycker att en moderator ska klocka inläggen; en trovärdig politiker är intresserad av den andra sidans åsikter, vad finns det annars att bemöta? När journalister från olika politiskt färgade tidningar och tankesmedjor debatterar är tonen ofta mer respektfull. Se och lär.

torsdag 12 juni 2014

De vinner VM i fotboll!

Puh, barnen i säng, en snabb titt på VM-trädet och nu ett tips så här minuterna innan Brasilien tar sig an Kroatien i premiären!

Brasilien vinner hela rasket.

Ja, jag vet, ingen högoddsare direkt, men jag har kollat trädet och det ser ut som om arrangörerna får ett drömscenario; slaget om fotbollstronen kommer att stå mellan två sydamerikanska giganter. Brassarna får visserligen en tuff resa mot finalen. Italien måste betvingas i kvarten, tyvärr för min del, Gli Azzurri är mitt hjärtas lag. Tyskland besegras i semin. Tyskland kommer så långt endast tack vare en enkel resa via Ryssland och Ecuador.

På andra sidan trädet kommer Uruguay få äran att slå ut regerande mästaren Spanien i kvarten, i semin blir det ett Rio de la Plata derby mot Argentina som Uruguay tar sig segrande ur.

Alltså, Brasilien-Uruguay på Maracana, en repris av finalen 1950, och 64 år senare får brassarna det hela nationen har väntat på, revansch. Vi kan inte ana hur den förlusten svider i den brasilianska folksjälen.

Oj oj, nu börjar brassarnas nationalsång, dags att återgå. Mer detaljer om mitt tips kommer!

PS Få se nu om Kroatien kan stå emot de första tjugo minuterna, då kan matchen bli riktigt rolig.

fredag 6 juni 2014

Krönika som slår in öppna dörrar

Sam Sundberg, Svd, har skrivit en lagom provocerande krönika om svensk fotboll. Kontentan: lägg ner Allsvenskan. Tydligen är han själv provocerad av Mikael Antonsson, landslagsback, som tycker att den unga generationen spelare ska sluta spela tv-spel och träna i stället. Vidare menar Sam att den senaste tidens våld, skandaler och dåliga spel (landslaget har aldrig varit sämre) inte kan rättfärdiga svensk fotbolls existens. Och så det här med Zlatans idoga tv-spelande som talar emot Antonssons tes. Nja…

Här är artikeln. 

Sam kan inte fotboll, det är tydligt.

Vi börjar med landslaget. Med en kompetent ledning hade Sverige mycket väl kunnat spela både vacker och vägvinnande fotboll. Vad en tränare betyder går inte att underskatta, vad de själva än säger, inte ens Zlatan kan prestera med en dålig tränare.

Talanger? Zlatan är inte ensam, Torbjörn Nilsson var det inte heller och sannerligen inte Tomas Brolin. Inte ens den samlade världsfotbollen producerar Zlatans på löpande band, men att Sverige har gjort det en gång är fantastiskt, av Zlatan och de personer som har funnits runt om honom och hjälpt honom på vägen. 94-gänget bestod av en rad talanger, men också av Roland Nilsson, Jocke Björklund och Magnus Erlingmark, jätteduktiga och superfunktionella spelare men inte iögonfallande talangfulla och bollbegåvade. Däremot hade laget en duktig tränare.

Allsvenskan. Dålig? Ja, om man jämför med La Liga och Premier League, för att nämna två ekonomiskt dopade superserier. Det finns ett dussin Tyresö FF i varje europeisk toppliga, men de skyddas av starka intressen. Vill man lägga själ och hjärta i en serie som i ett sunt och ekonomiskt rättvist samhälle hade kollapsat?

Sverige som fotbollsnation. Stolta traditioner, en uppsjö av duktiga spelare genom historien. Ett litet land, javisst, därför får vi ibland står ut med mindre goda år, å andra sidan, som sagt, en kompetent förbundskapten hade kunnat lyfta landslaget till fem raka mästerskap, som Lagerbäck gjorde. Så många superstjärnor fanns inte i Lagerbäcks byggen.

Jämför: Uruguay, tre miljoner invånare, två gånger världsmästare, i semifinal senast, även Uruguay har haft sina svackor, missat slutspel och haft svaga generationer och dåliga tränare. Shit happens.

Jag förstår så klart att Sam vill provocera och jag låter mig villigt provoceras. Inte för att jag blir upprörd över det faktum att han ger sig på svensk fotboll (det händer ideligen) utan för att han helt enkelt verkar okunnig om hur fotbollen fungerar.

måndag 26 maj 2014

Ett val med komplikationer

I EU-valet gick min röst till MP. Deras vision om ett mer progressivt arbete för en bättre miljö är livsviktigt. Deras uttalade röst mot främlingsfientlighet är ett måste i dagens Europa i vilket gamla spöken från kontinentens mörka förflutna gör sig påminda. Jag röstade också på MP för att de, som Isabella Löwin sa i en intervju i SVT:s valvaka, har berättat vad de vill göra i EU, inte vad de inte vill. MP står för en visionär och konstruktiv politik som vill verka i EU och inte utanför. Jag är glad att MP blev näst största parti i det svenska valet.

Jag är en vän av EU, i mångt och mycket; i min kristallkula måste Europa stå som beskyddare av demokratiska värden och mänskliga rättigheter i en globaliserad värld där just dessa värden får ge vika för skenande kapitalistiska intressen i låtsasdemokratier, diktaturer och aggressiva supermakter. Europa har ett mörkt förflutet som gör sig påmint, men Europa har också öppenhet, jämställdhet och sekularism i sitt arvegods. Alltså idéer som främjar pluralism och tolerans. Partier och deras kandidater som verkar i en sådan anda måste få mandat.

Jag är också glad att FI fick en mandat, säkerligen med hjälp av de många förstagångsväljarna, som glädjande nog gav Sverige en hint om vad framtiden bär med sig i sitt sköte. Jag hoppas även att FI:s framgång kan inspirera systerpartier i andra länder, på samma sätt som Piratpartiet gjorde förra gången det begav sig.

Att SD fick två mandat är tragiskt. SD är en del av en onyanserad och trubbig EU-skepsis där man i förment seriösa budskap om lokala beslutsnivåer försöker dölja en simpel rasistisk och nationalistisk agenda doppad i samma bruna sörja som Europa och världen sjönk ner i under 1930-talet. Vem ska SD samarbeta med i EU? Antisemitiska Front National? Jobbik som hatar både judar och romer? Frihetspartiet i Holland som har fört islamofobin till nya nivåer? Gyllene gryning, grekiska nazister med hakkors och allt? Kvinnohatare? Homofober?

Reinfeldt tog visserligen ställning mot SD i sin kommentar till moderaternas väntat usla valresultat, men bara indirekt genom att nämna "dem som vill dela upp Europa i vi och dom" i kritiska ordalag, medan han valstrategiskt benämnde den nya vänstern med V och FI i spetsen som det stora hotet mot Sverige i kommande riksdagsval. Det tycker jag är svagt. Statsministern, som flera gånger har tagit ton mot SD, måste göra det tydligt även en sådan här kväll.

Vad jag tar med mig från denna kväll är det statsministern inte vill tänka på, nämligen det oundvikliga regeringsskiftet i september. Så mycket visar ändå valresultatet.

Vart ska vi? En maskros i EU:s djungel skänker en strimma hopp.




torsdag 8 maj 2014

Konsten att rösta med gott samvete - eller åtminstone påstå det

Naturskyddsföreningen får kritik för att de hänger ut moderata och kristdemokratiska EU-parlamentariker för att de har röstat mot förslag i EU-parlamentet som syftar till att minska avverkning av regnskog. Parlamentarikerna rasar och menar att de har röstat nej till ett beslut som skulle "slå hårt" mot fattiga länder.

Det skulle kunna vara sanningen; en etisk röst för tredje världens rätt till försörjning.

Tillåt mig vara skeptisk. En sådan moralisk hållning är nämligen i stort sett aldrig anledningen till att man skulle motsätta sig ett sådant förslag.

Däremot är anledningen nästan alltid att inte riskera ekonomiska strukturer som bygger på import av billiga varor från fattiga länder. Varor som är billiga för att arbetsvillkoren och miljökraven som omger tillverkningen är icke-existerande. Fackföreningar är sällan tillåtna, kraven på arbetsmiljön är obefintliga, skadan på miljön genom avverkning är förödande och skadorna på arbetarna på kort och lång sikt vanliga.

En röst mot förslaget som skulle sätta hårdare press på en hel industri är en röst för aktieägare som inte vill förlora flis…pun intended, indeed.

Företag i Europa, Nordamerika och Kina lierar sig med starka krafter i fattiga länder med klen demokratisk och arbetsrättslig tradition, smörjer dem med mutor och etablerar sig i landet på fattiga och rättslösa arbetares bekostnad. Detta är vardag, sedan länge. Så även de negativa effekterna för miljön i forma av avverkning, förorenade vattendrag, giftanvändning, övergödsling osv.

Så parlamentarikernas upprördhet tar jag med en nypa salt.

Precis som vi som individer är konsumenter med konsumenternas givna makt över produkten är även EU det. Precis som vi kan välja krav och fairtrade när vi köper kaffe kan även organisationen EU göra det när de köper timmer.

söndag 4 maj 2014

Vårbilder

Bilder från Valborg tagna i vår lilla by.







Om logik

Logik var inte mitt favoritämne i gymnasiet. Det kan ha berott på min lärare, en respekterad lärd på ett ärevördigt lärosäte, en akademiker av den gamla sorten. Inget fel på det, jag gillar akademiker av den gamla sorten; bildade på bredd och djup, med förmåga att belysa de världsliga spörsmålen med en strof ur Iliaden eller TS Elliots The Wasteland, kvicka nog att snabbt koppla ihop händelser från olika fält och framsäga sina slutsatser med retorikerns briljans och humoristens fyndighet.

Så var min lärare i logik. Men jag tyckte mest han var dryg. Jag var också dryg och avslutade mitt medelmåttiga logikprov med den retfulla satsen:

Inga logiker är intelligenta
jag är intelligent
alltså är jag ingen logiker

Min kommentar fick repliken:

Förvisso en korrekt slutledning, dock är jag osäker på premissernas giltighet.

Det här med logik har surrat omkring i huvudet ett tag nu. Man säger så ofta att "det är ju logiskt" eller "det finns ingen logik i det". Men vet vi vad vi pratar om?

Jag gjorde en logisk slutledning, tror jag, häromdagen. Den gick ut på att HIF ganska enkelt skulle slå MFF i svenska cupens semifinal. Jag fick rätt, tyvärr. Huruvida min logiklärare skulle godkänna mina premisser vet jag inte. Fotbollens ekvationer är nämligen så oerhört komplexa att de rentav är ologiska, likväl är de fullkomligt självklara när man har facit, sådär vackra och fulländade som bara en logisk slutledning kan vara. Det fantastiska är att när en ekvation inte går ut som man tänkt sig är det för att man har missat ett led som i sig är fullkomligt logiskt.

Det hände idag. Jag kom fram till att MFF skulle slå BK Häcken idag. Men jag hade missat följande led:

MFF kan inte slå BK Häcken.

måndag 28 april 2014

MFF ångar på, eller?

Tre nya poäng betyder 16 av 18 möjliga i inledningen av Allsvenskan. Ett lysande facit så här långt, naturligtvis, men poängskörden vittnar inte om att laget likt Bayern München maler ner allt motstånd. Nej, sedan den bländande förstahalvleken mot IFK Göteborg har det sett lite kantigare ut. Det kan bero på att motståndarna är taggade till tusen när de möter mästarna nu när de har hajpats efter varje insats eller så handlar det om bekvämlighet; Mot Djurgården och i kväll mot Norrköpingskamraterna har det sett lite lojt ut när man tror att matchen är vunnen.

Vad MFF har som de andra laget inte har är en hel drös med matchvinnare. I kväll var det Rosenberg som inte var på topp, då avgör Emil Forsberg, framspelad av Molins, som kom in och vände på steken spelmässigt i andra halvlek. Som en av bisittarna sa: Molins ställer krav på de andra när han kommer in. Jag håller med, det formligen osar krav och respekt om honom just nu.

Nu väntar cupsemi mot ett revanschlystet HIF och sedan seriematch mot mardrömsmotståndaren Häcken.

Då gäller det att alla känner sig sig bekväma med den kravbild som omger Malmö FF, inte bara Molins.


tisdag 8 april 2014

I skolan bär alla aktörer ett ansvar

Jag är lärare och jag är utled på debatten om skolan. Varför? Är inte debatten viktig för mig nu när PISA-undersökningarna visar hur katastrofalt dålig den svenska skolan är? Jo, men för få pratar om demografiska strukturer; bildningstradition och socioekonomiska faktorer, alltså de verkliga påverkansfaktorerna. De flesta debattörer uppehåller sig vid usla lärare. Det är tjatigt, tycker jag, och berättar en ganska liten del av sanningen.

Jag har sett fantastiska lärare kämpa som djur i problemtyngda skolor. Jag har sett dem försöka motivera elever att förstå vitsen med utbildning, jag har sett dem försöka förändra destruktiva beteenden, förändra umgängestonen hos elever, från aggressiv till fungerande. Jag har sett dem lyckas och jag har sett dem misslyckas. Det finns saker en lärare inte kan rå på, så enkelt är det.

Löneklyftorna. 
Avgrunden som blir vidare och vidare mellan utbildade och icke-utbildade.
Den sociala utslagningen till följd av en cynisk ekonomisk politik.
Svårigheten att bli anställd om man har utom-europeiskt ursprung.  

Detta är mörkerkrafterna som underminerar skolans verksamhet. Detta och kaotiska kommuners latjolajabans-låda av styrmedel. Och på ett hörn, dåliga lärare och teknokrater till skolledare som tror att en dator till varje elev gör dem till bildade medborgare med massor av kompetens.

"Man kan leda eleverna till källan men de får själva dricka ur den."

"Man kan inte servera kunskap som stekta sparvar i munnen."

Visdomsord från några av mina gamla lärare.

Lena Andersson är inne på samma linje.

Ingen är fri från ansvar för sin utveckling.

måndag 7 april 2014

To serve and protect

Delar av Malmös brandkår protesterar i ett öppet brev mot SD:s besök på deras arbetsplats. De skriver bland annat:

"Vi är många i räddningsförbundet som känner stort obehag inför besöket. Många känner sig också oroliga för att de ska drabbas av hot om de uttrycker sin mening. Alla människors lika och okränkbara värde är en viktig grund för vår yrkesutövning i räddningstjänsten. En grund som är oförenlig med rasistisk politik. Tilliten och förtroendet till kollegan intill dig i brandbilen betyder allt när larmet går. Det får aldrig spela någon roll vem det är bakom rökdykarmasken. Och det spelar aldrig någon roll vem det är som behöver vår undsättning. I vårt arbete möter vi dagligen Malmös fantastiska invånare, med ett gemensamt ursprung på 178 olika nationaliteter. Vi kommer alltid göra vårt yttersta för er säkerhet – utan undantag, oavsett vilka ni är."

Ett klart och tydligt budskap. Hela brevet i länken.

Himmel och helvete i säsongsstarten

"En ofattbar konsekvens", sa en kompis. Han syftade på dödsmisshandeln i Helsingborg i samband med den allsvenska premiären förra helgen. Han refererade också till Svt:s VM-krönika 94; "Ett självmål med ofattbar konsekvens". Självmålet som Colombias Andrés Escobar fick plikta för med sitt liv, nermejad i sin hemstad av en yrkeskriminell som hade förlorat pengar på Colombias tidiga sorti. 

Att rättssamhället inte har kunnat kartlägga och lagföra dem som år efter år rusar runt i de allsvenska städerna och urskillningslöst sparkat och slagit är ett stort misslyckande. Konsekvensen är ofattbar - men inte överraskande. Någonstans på vägen blir den desillusionerade tonåringen (med behov av stöd från familj och skola) en yrkeskriminell och måste jagas som en sådan. 

Alla vi som går på matcher för att följa våra lag är skyldiga att visa vårt missnöje med destruktivt beteende. Våldets grogrund har många lager, ett lager är en passiv omgivning.

Idag gjorde Åge Hareide ett uttalande efter MFF:s bortamatch mot IFK Göteborg, som fick skjutas upp en stund efter att några maskerade malmöfans bränt bengaler. Han sa i skarp ton att bengalerna måste bort. Han tog ställning mot delar av fansen, bra, det krävs ryggrad i dessa tider!

Matchen vanns av Malmö FF med 3-0. 6 poäng och 6-0 i målskillnad efter två omgångar lovar mycket gott. 

Åge is our man!

fredag 28 mars 2014

Ett valår med viktiga vägval väntar


I år är det valår. Nu när jag har öppnat butiken kan jag utlova en del analyser. Jag läser för tillfället en bok om Hermann Göring vilket osökt får mig att tänka på SD och intermezzon mellan höger och vänster. Måtte det inte gå så långt igen som på Möllan för några veckor sedan och Kärrtorp innan dess. Å andra sidan, jag kommer inte att med en dåres envishet hävda principerna om mötesfrihet när det handlar om nazister. Det finns tillfällen när man är skyldig att visa civilcourage och olydnad. Jag hoppas att alla fascistiska manifestationer omringas och motas bort av motdemonstranter.

Jag vill gå tillbaka till ett resonemang jag förde för några år sedan här i bloggen angående den iranska regimens övergrepp. Nämligen att Ahmadinejads allt hårdare ton mot omvärlden och fastare grepp om sitt folk då var ett förebud om hans fall. Min tes är att när en repressiv kraft tappar fotfästet börjar den vrida sig i dödsryckningar (och ett skadeskjutet djur är farligt). Håller SD på att tappa fart? Är det deras nazi-leftovers som desperat försöker göra sig hörda i deras ställe? Det vore bra. Då är fienden synlig igen.

Det är så tröttsamt tjatigt att behöva påminna folk om den bruna sörja som gömmer sig bakom SD:s polerade yta.

Och så en sak till. Heja banderollen på Malmö stadion! Jag delar visserligen åsikten med många supportrar om att fotbollsläktaren inte ska vara ett forum för partipolitik. Men när banderollen lyder "MFF-familjen står enad mot nazism" står vi skyhögt över sådana hållningar.

Kulan i luften

Kulan i luften, en doft av läder, grönt gräs, i bästa fall, ibland är det plast. Malmö FF ska försvara guldet med en rutinerad norrman, Åge Hareide, vid rodret. Jag tror det blir bra. Att fortsätta ett segertåg efter en lång och kall vinter är svårt, om så varenda anställd är kvar, från VD till materialare. I min mening var Norlings plötsliga avgång vad klubben behövde. Det låter konstigt i en tid när kontinuitet är ledordet, men jag har den senaste tiden tittat på delar av fjolårssäsongens matcher och kan konstatera att laget blandade briljans med ganska andefattigt spel. Att laget vann serien säger en del om Allsvenskan. Hareide har talat om mer cyniskt spel och ett rakare snabbare spel, vilket är precis vad laget behöver för att inte behöva lalla runt och vänta på ingivelser från lagets stjärnor. För den som undrar vad jag talar om rekommenderas en titt på Magnus Erikssons inspirerande spel mot BP hemma förra säsongen, finns på Youtube. Mange var den som hade lösningarna när många av de andra krampade, guld värt, skulle det visa sig.

På söndag gästar nykomlingen Falkenbergs FF, FFF… i en premiärdrabbning som kommer att inramas av i alla fall 18000 åskådare och visst är det seger som räknas för Di Blåe. En liten varning utfärdas dock för nykomlingarnas omvittnade sprallighet i början av en säsong.

tisdag 7 januari 2014

Inför sportåret 2014

Synd och skam att Zlatan och landslaget inte får resa till Brasilien i sommar. Låt oss nu hoppas att förbundet gör det enda rätta och ersätter den nuvarande assisterande med en som kan organisera ett försvar. Hamrén och Allbäck må inspirera mannarna men de är också oförbätterliga offensiva optimister bägge två. Med facit i hand skulle Johan Mjällby fått jobbet som assisterande, men Hamrén tyckte kanske att Mackan gjorde sig bättre i TV.

Inte så vettigt att Zlatan ska ge sig in i debatten om herrarnas och damernas status i fotbollsvärlden. Zlatan är en genialisk fotbollsspelare men det är kanske inte så lämpligt att ge honom för stor roll som opinionsbildare. Han tycker trots allt att MMA är en hedervärd idrott. Det tycker inte jag.

Malmö FF ska försvara sitt allsvenska guld och ge sig ut i Europa, härligt! Men vem ska träna laget? 2005 lämnade Tom Prahl skutan, efter att ha blivit överkörd av klubbledningen, sägs det. 2011 drog Roland Nilsson för att ta över ett hittepålag från Köpenhamn. Och nu, när guldstormen knappt har mojnat, är redan Rikard Norling på plats i Bergen för att träna Brann. Vi hoppas på en snar och klok lösning av tränarfrågan.

Johan Olsson riskerar att missa vinter-OS. Riktigt trist. Jag hade sett fram emot att se honom ta sig an den norska armadan med sin fjäderlätta åkning på femmilen. Bli inte förvånade om Norge tar samtliga individuella guld på herrsidan i Sotji. Ryssland tar stafetterna. För damerna kan det gå bättre för Sverige. Kalla kan skrälla på tio km fristil och i sprintstafetten kan hon i par med Ingemarsdotter gå hela vägen. Annars lär det handla om Norge och kanske Finland.

Hockeyguldet tar Tjeckien. Jag vet inte varför, det är bara en känsla jag har. Det är deras tur liksom och jag tror att det skulle smaka extra gott för tjeckerna att vinna på rysk mark.

Fotbolls-VM är störst i år, så klart, och vinner gör Brasilien, eller? I fotboll är historia och tradition avgörande och är det någon nation som skrämmer brassarna så är det den kaxiga lillebrorsan Uruguay, det såg vi i Confederations cup i somras. Jag sätter en slant på dem. Sen hoppas jag förstås på Italien, som alltid, och så skulle det vara kul att se Argentina lyckas med sitt furiösa spel. Men Tyskland då? Nja, traditionen talar emot europeiska lag när turneringen spelas utanför Europa. Och så var det det där med försvarsspel. Om man släpper in sju mål på två matcher mot ett mediokert lag som Sverige vinner man inga titlar...